
Med anledning av Carl-Magnus Helgegrens mer eller mindre virala story om hur han tog med sig barnen till Västbanken för att poängtera att spelande skulle vara mer eller mindre detsamma som att vilja bara med i krig själv har jag lust att diskutera lite kring detta. Inte bara eftersom jag själv har spelat ”krigsspel” mer eller mindre hela mitt liv, utan även för att jag mer eller mindre totalt livnär mig på e-sport gaming, hängt på internetcafén större delen av min uppväxt samt har studerat modern hebreiska och bott/jobbat i Israel i drygt 4 månader.
1. Jag förstår inte varför dataspel ska ifrågasättas som någon slags simulator för att man uppskattar krig, dödande och lidande.
Det är för mig ytterst oklart och verklighetsfrånkopplat hur den berömda och gemene mannen kan tro något sånt här. Det är en nöjesform precis likvärdig med att spela Fia med knuff. Därav är det väl ingen som någonsin tolkar Fia med knuff-älskare som människor som älskar att knuffa ut andra från samhällets kant för att gå i mål störst bäst och starkast i det riktiga livet. Eller är det så? Är det så att om du tittar på Game Of Thrones per automatik tycker det är helt okej att testa på incest, skaffa varaner för att inta andra städer eller kanske döda dina föräldrar?
Krigsspel/skjutspel/fps är en strålande form för ett gäng spelare att möta och vinna mot varandra. Det handlar inte om lustmord, blodbad eller att ”leva ut fantasier” på samma sätt som alternativen ovan inte heller gör det. Jag har tillbringat otaliga timmar, dagar och år spelandes datorspel. Både på internetcafé och online, och i synnerhet alltid tillsammans med vänner. Det här är ett spel precis som många andra där man träffar (i dubbel bemärkelse) nya vänner och bekanta. Flera av dem jag träffat under min tid som seriös gamer umgås jag fortfarande med, flera av dem jobbar jag med idag. Ingen av oss har blivit hänsynslösa mördare, inte jag heller för den delen.
Ingen av de otaliga gamers som jag träffat på senare i livet under min tid som programledare/producent inom olika E-Sport evenemang har heller någonsin visat sig vara våldsamma (E-Sport SM, DH Open, The International, Dreamhack, Dreamleague mfl). Tvärtom är det ofta sympatiska, trevliga och roliga människor som aldrig visat minsta anstymmelse till våldsamheter.
2. Skjutspel är värst, där dödar man varandra.
Däremot är spel som Fifa 14 helt okej. Så ska vi inte ta med våra barn till en läktare fylld av alkoholstinna testosteronmiffon som gärna träffas både för och efter matchen för att slåss? Eller slå ihjäl varandra, eller bara slå sönder bilar, butiker mm? Det är inte heller helt okänt. Även om det inte är den vanliga fotbollsentusiasten som slåss och mördar, så är kravallerna i många fall det handlar om fotboll ett faktum.
I somras var det en liten tillställning i Brasilien vid namn Fotbolls VM. Omdiskuterat var det minst sagt om hur landets befolkning lurats, felbehandlats och inte minst hur hela ekonomin kördes i botten för det här jippot. Däremot är det helt okej att barn spelar Fifa 14, det är ju ändå lite grann som att spela ”vanlig fotboll”, vilket alla vet är något extremt sunt och härligt. Bra lagsport. Till skillnad från att ”bara skjuta ihjäl varandra”.
Okunskapen slår till igen. Är ni medvetna om hur mycket lagspel, snack och kommunikation det krävs för att vinna i ett datorspel? Tror ni det är någon slag slump att exempelvis svenska CS:GO-laget NiP är så framgångsrika? Eller är det bara ett gäng snubbar som gillar vapen och krig vilket i förlängningen leder till att de är så framgångsrika? Jag tvivlar på det.
All fotboll är givetvis inte något ovärt. Men att godkänna detta spel som ”okej” ur en moralisk synpunkt tycker jag är ett intressant upplägg.
3. Krig är skit, det vet vi.
Det är ett faktum, vem vill leva i en krigszon? Ingen. Så ur ett sånt perspektiv tycker jag det är alldeles strålande att ta med sig sina barn och visa hur ovärt det är med krig. Det är ett faktum som många (inklusive vuxna) skulle kunna ta lärdom av. Extra bra att ta med dem till Israel/Palestina i tider som dessa. Det här är något jag verkligen tycker att fler människor kan göra, med eller utan sina barn. Att besöka Israel/Palestina och faktiskt skaffa sig en egen bild av vad som försiggår där nere borde alla svenskar göra. Intressant med hela Israel/Palestina frågan är ju att 99% av alla människor har en åsikt, i synnerhet att samtliga judar bär en skuld som maktgalna apartheidförespråkare. Sällan känner man till historien kring hur och varför situationen ser ut som den gör. I synnerhet på Gaza där Hamas har makten. Ett härligt gäng som bland annat förnekar rätten till Israels existens. Det är ett gäng som jag knappast tror någon förälder till introducera sina barn till.
Under min tid i Israel blev gråskalan ett faktum. Jag pratade med befolkning på båda sidor gränserna och alla hade sina åsikter och historier. Sällan är det lika lätt som en ledare i en svensk tidning, utan mer handlar det om väldigt gråa gråzoner. Där båda sidor har både good- och badguys. Farligt i dagens media är dock att bara dela in det i judarna och palestinierna. Det är inte samma sak. I Israel/Palestina är det i alla fall i min värld samma sak som i Sverige, en geografisk area bestående av individer; inte olika sidor där alla är unisona liktänkare.
Däremot tycker jag att det är otroligt snett att ta med sina barn till Israel/Palestina i syfte att visa på hur korkat ett spel som Call of Duty är. Har du testat att ta med dem till ett stort e-sport evenemang? Där spelare, fans och andra entusiaster har det hur roligt som helst. Här finns varken droger, kravaller eller ett helt lands befolkning som åsidosatts och tvångsflyttats till fördel för ett stort fotbollsjippo.
—
Jakten på datorspelare har blivit det nya videovåldet, eller rollspel som skulle visa sig var så farligt. Anmärkningsvärt att alla kända actionskådisar inte går bärsärk på sin fritid. De borde ju ha blivit så extremt skadade av alla sina rolltolkningar genom åren. Att inte Sylvester Stallone mördat hela byar i raseri eller att Angelina Jolie inte skjutit någon är ett mirakel. De borde ju vara helt skadade efter alla sina actionroller och pangande.
Jag tycker det är ett fint initiativ att visa och bilda sina barn i största möjliga utsträckning. Men i den här kontexten tycker jag att det bara blir för mycket. Gaming är så mycket mer än bara krig.